SVT reportern ställde en ganska bra fråga efter SM guldet i Falun. Vem är du? givetvis fick han ett kort och instinktivt svar på plats, så jag tänkte utveckla det lite här.
Jag började friidrotta October 2005, mina första pass hängde jag med på 4 eller 5 utav 8 långintervaller med Alexander Söderberg och Oscar Landin. Samtidigt sprang jag ganska fort på 150-200 meter när jag för första gången satt på mig ett par spikskor. Vilken distans skulle jag springa egentligen? Det började med 400 meter.
Första inomhus säsongen 06 lyckades jag knappt ta mig till semifinal på 400, vann sedan semin och slutade 3:a i finalen. IUSM brons första mästerskapet = en stor faktor till varför jag fortsatte med detta vansinne.
Sommaren kom och jag var väll ganska standard, aboslut inte bland dom 5 snabbaste i min ålder.Hur som helst så kom USM och jag kom tvåa. Silver på USM = ungdomsfinnkampen. Blev lite mobbad dock och fick bara springa stafetten, lika bra haha.
2007 då, tränade på ganska bra under uppbyggnaden. Krökade lite för mycket, kastade in snus prillor i käften ibland men fokuserade ändå på min nya sport! Sommaren kom och jag vette fan hur tävlingarna gick första halvan. Jag fick iallafall för mig att jag skulle åka till Marocko mitt under allt, inte så jävla bright. Värt och nämna är också att jag sprang allt mer 800m sommaren 2007. 1 eller 2 veckor efter att jag kom hem från Marocko var det dags för JSM. Sprang 800m och var i usel form efter solsemesterm. Krigade mig igenom försöken, som tyvär inte räckte till någon final plats.
Hem och träna! En allt bättre grundträningsperiod väntade. Mindre festade och mer fokus. Tränade på ganska bra och lärde mig köra igenom flera veckor utan att fråga mig själv vad fan jag håller på med när alla polarna var på hemmafester. Tävling 2008 – inomhussäsongen minns jag fan inte kanske var när jag blev utslagen i försöken på 400 inne i Nyköping ? whatevas, UTOMHUS! Första tävlingen var Staffett-SM. Lite småförkyld ställde jag upp på 4×400. Lärde mig då, det hårda viset, att aldrig tävla/träna hårt förkyld. Vaknade nästa dag med halsfluss. Detta var i början av sommaren jag hade tränat och fokuserat så hårt inför. Vart sjuk i 2 veckor. Missade några tävlingar, och var inte glad över det. Ångest festandet drog igång och efter möte med Håkan bestämde jag mig för att lägga ner säsongen.
Det här var väll min sista sommar som en normal människa, vågar jag påstå haha. Ingen träning alls på 2-3 månader. Sena nätter, festande, dator spelande och allmänt luffande. Ingen struktur alls på livet. Fast jag gillade det. Softade hela dagarna med polarna och glömde egentligen livet som friidrottare. October månad närmade sig och jag o Håkan bestämde möte. Det var dags o ta tag i saker igen. October 2008 bestämde jag mig för att träna, leva och tänka som ett proffs. Gick in i denna träningsperiod med ett helt annat tänkande. Festa och “leva livet” var ingen uppoffring längre. Jag valde helt enkelt bort det, jag gillade min sport mer. Denna träningsperiod blev uppenbarligen mycket seriösare och gav också mer resultat.
Tävling sommar 2009 – Körde mest 800. I stortsett varje lopp jag sprang satte jag personligt rekord. Sprang ju bara runt 1.55 – 1.54 så jag var ju långt ifrån dom bästa i Sverige, men jag hade inte bråttom.
Junior SM 2009 – Final plats och slutligen 4:a i Finalen. Kände att jag var med i leken nu, slog grabbar jag haft stort respekt för innan.
Senior SM 2009 – Final plats och jag fick gratulationer som om jag vunnit OS, så otippat var det. Jag var så klart sjukt glad att vara i SM final, det var de största som hänt mig någonsinn. Ställde mig på startlinjen på söndagen utan någon som helst taktik och ENORM stor respekt för resten av startfältet. Gick i mål som näst sista man. Fick mycket beröm och var mycket nöjd med min säsong. Nu var jag och nosade på Sverige eliten och jag ville hem och träna ihjäl mig för att komma tillbaks nästa år!!
Träning 2009/10 – Nu var det ingen lek längre. Jag gick in i grundträningen med mål att tävla mot dom bästa i landet nästa år. Med 5 veckor i sydafrika bland annnat och en i helhet klockren träningsperiod, kände jag mig redo när sommaren närmade sig. Nu åkte jag visserligen på en skada efter jag kom hem från Portugal men jag var bara borta i 3-4 veckor, ingen större skada skedd. Tränade på relativt bra med alternativ träning.
Tävling 2010 – Inomhus tävlingar bestämde jag mig för o inte ta på allt för stort allvar. Sprang GE Galan på 1 tiondel söligare än mitt utomhus pers, tackade för den bekräftelsen. inomhus SM gick jag in för att vinna. Gick lätt vidare till final. I finalen fokuserade jag egentligen bara på en gubbe, Anton Asplund. Efter att ja tagit rygg på han hela loppet drog han iväg och jag insåg att han skulle vinna när det var 150 meter kvar. Detta gav mig inget mer att kämpa för och jag gav upp, blev omsprungen av 3 man sista 60 meter. Jag brydde mig inte, jag ville vinna så tvåa eller 4:a samma skit.
Utomhus då. Kom till Sollentuna GP och kände mig som ett djur. Fick faktiskt springa med bra killar och jag hypade till. Dessvärre spände jag mig för mkt och mina egna förväntningar var för höga så det gick åt helvet. Hem och träna några veckor som jag brukar göra när jag blir missnöjd. Såhär såg resten av säsongen ut när jag kom tbx.
Studenternas sommarspel: 1:a (1.53 i ett söligt amatör lopp)
DN/Diamond Leauge Galan förtävling: 1:a (1.51.66 och personligt rekord)
Göteborg GP förtävling: 1:a (1.52.06)
Junior SM: 3:a (otroligt missnöjd med finalen taktikmässigt)
Och så senior SM.. svårt försöktsheat där få trodde jag skulle gå vidare. Tog mig till final stabilt och starkt men aboslut inte enkelt, även om det ofta ser så ut. I finalen ställdes jag mot en EM deltagare inkl. Robin Rohlen som egentligen borde varit i Barcelona han med. Sedan en rad duktiga boys som faktiskt alla hade bättre personbästa än mig. När det var över 30 timmar kvar till final så började jag påminna mig själv om hur stark jag är, hur träningen gått, hur jag tagit mig igenom den och hur mycket jag faktiskt tror på mig själv. Nonstop pushande förutom dom 8 timmarna jag sov pumpade upp mig rejält, jag var redo. Jag skulle tävla om att vinna loppet, jag var inte bara glad över att vara i finalen.
BOOM, först över mållinjen. nog sagt. Denna innebar inbjudan till 2 landskamper. Nordiska junior mästerskapen som jag senare VANN. och Finnkampen som inte gick så bra placeringsmässigt men som var en riktigt rolig upplevelse.
Nu är det ännu en ny träningsperiod och jag ska hålla samma stabilitet i träningen som förra året, fast träna ännu hårdare och fokusera ännu mer på små detaljer.
Välkommen att följa mig i denna blogg.